Lite mindre vis

Igår var det så dags, dagen V som i Visdomstand. Efter att ha ställt till bekymmer för mig i snart två veckor skulle den ut. Jag har haft problem med min tand i snart ett år, men Sverige har inte samma härliga sovjetattityd till problem (ryck upp dem med rötterna och deportera dem till Sibirien) så jag har fått mesa runt med snällantibiotika och lärandebaserad problemlösning - allt medan min tand växte länge och längre in i min kind.

Men nu var det så dags. Något nervös kördes jag till en av de lyxigaste mottagningarna i stan, med mitt försäkringskort i ett krampaktigt tag i ena handen och min vän/tolk Teona i den andra. Min nervositet stegrades när vi gled in på den marmorbeklädda mottagningen och det första jag fick syn på var den stora baren som dominerade receptionen. Panikartat undrade jag om jag skulle få betala för min egen bedövning genom att köpa vodkashots.

Efter att ha röntgat mig (4 lari) fick jag så träffa min läkare. I Georgien är det fullt möjligt att vara färdigutbildad tandläkare med egen mottagning vid 19 års ålder - det beror mer på hur mycket pengar din familj har än vilket läshuvud du själv har - och jag var ordentlige nervös för att min tandläkare skulle vara yngre än jag. Men när han visade sig vara kring de 50 med en respektingivande mage och en härlig mustasch slappande jag av. Dessutom talade han utmärkt ryska, så vi kunde kommunicera en del. Jag placerades i en stol och fick raskt två gigantiska sprutor intryckta i min käke. Jag domnade snabbt bort och innan jag viste ordet av var jag en visdomstand fattigare.

När vi skulle betala så bad Teona om ursäkt för att det var så dyrt, hel 90 lari (ca 370kr). Jag försökte förklara att det är ungefär vad det kostar att få stå i receptionen i 10 min hos en tandläkare i Sverige, men då halva mitt ansikte var bedövat är det oklart om budskapet gick fram.

Resten av dagen flöt jag omkring i en behagligt avdomnad dimma, tack vare det smärtstillande som min tandläkare skrivit ut. Jag vill inte veta vad det var, jag är så nöjd med att konstatera att jag visserligen låg och kräktes blod hela eftermiddagen, men liksom inte brydde mig. Jag var medveten om att det gjorde fruktansvärt ont, men det verkade vara Någon Annans Problem.

Idag vakande jag och trodde att jag hade en apelsin instoppad innanför min kind, men svullnande börjar så smått gå ned och smärtan dalar. Så jag kan konstatera att jag gått igenom georgisk tandvård utan några större men (ta i trä, mashahlla o dylikt). Billigt var det också. Och det kom med en bar. De forna ögonlaserkirurgiresorna till Ryssland är så 1990 tal! Nu är det tandvård i Georgien som är hett!