Thursday, March 1, 2007

Språkförbistringar

Igår var det som vanligt obligatorisk Lost-kväll på kontoret. Jag var aldrig särkskilt nyfiken på den serien och hade innan jag flyttade hit sett sammanlagt ca 5½ avsnitt, så jag förstår ingenting av vad som händer, men avsnitten är på engelska och myskänslan är på topp när vi sitter ihopkrupna i det lilla köket, äter middag ihop och sedan tittar på det nynedladdade avsnittet sent på torsdagskvällen.

Jag fortsätter dock vara måttligt imponerad av serien, som på sin höjd kan ges betyget: Axis of TV -shows Not So Much Awful Really as Just Generally Disagreeable. Gårdagens avsnitt innehöll dock en intressant lektion i kulturkrockar. Den koreanska killen som inte förstår någon engelska blev utlurad i den otäcka djungeln för att hjälpa den överviktiga amerikanen med pudelrockfrisyr att fixa en gammal bil. Den hustrumisshandlande koreanen och den permanentade amerikanen försökte kommunicera, och när koreanen inte förstod så upprepade amerikanen orden, fast långsammare och högre. Uppenbarligen måste någon av manusförfattarna ha spenderat en tid i ett land där de talar ett annat språk, för i koreanens ansiktsuttryck så såg jag det enda som gjorde seriens förtjänt av sin titel, han var totalt Lost.

Så, vad har då en dålig amerikansk tv serie med mitt vardagsliv att göra? Betydligt mer än vad ni kanske tror. Det här med att upprepa order högre på ett språk jag uppenbarligen inte förstår är vanligare än vad man kan tro. Jag har slutat säga att folk pratar georgiska med mig, de pratas ofta till mig, stundom mot mig. För tillfället så sitter jag på kontoret med huvudet fullt av något som känns som bomull, hosta, rinnande näsa och halsont. Dessutom har min visdomstand gått och dragit på sig en infektion som gör att jag numer bara kan äta soppa. Dock vet jag inte om det kommer att vara värt ett besök till sjukhuset. Min ryska är inte så stark, så skillnaden mellan vad jag KAN säga och vad jag VILL säga är nämnvärt stor.

Till exempel vill jag säga till tandläkaren: Ja, jag vet att min visdomstand är lite snedpositionerad, men problemet är att jag har fått en infektion omkring den, inte tandens position i sig. Om ni bara kan spola rent och skriva ut lite antibiotika så tar jag hand om det när jag kommer hem. För där jag är ifrån har vi lite bättre tandvård och drar inte ut allt som ser lite konstigt ut vilket jag vet att ni gör här för häromdagen blev jag hemkörd av en taxichaufför med 5 tänder.

Vad jag kan säga är dock: Jag ont i tand. Snälla ta bort ont, inte tand. Pashalste!

Nu är det lunch – mmm, svampsoppa.

4 comments:

Anonymous said...

если зуб подвижен при надавливании - это периодонтит, тогда его срочно и без сожаления на вынос, особенно если верхний.

Herr Alzheimer said...

Ah, lost - äntligen något jag känner igen...kroniskt tillstånd för mig numer.

Trevligt att Herr Bajskonsult har anslutit sig till oss västerlänningar som ser förfallet från Östgöta-horisont. Har Bajskonsultens familj tillfrisknat?

Nåja, Malin, din tand, näsa och hals behöver rensas med WC-anka och svinto så vitt jag förstår. Har ni inte sånt därborta - spetsat med atomsopor? Jag tror det skulle göra susen för en förlorad liten jurist i öst. Ett annat tips är ju att Du kontaktar Din morfar och ber honom om ett litet extrakt från Sixten Landbys högra strumprester. Det lär inte en enda bacill överleva - jag lovar!

Din farfar går nunmer med rollator - schnyggt!

Hur som helst - ha en trevlig helg min vän och tro inte att det blir nåt jävla ZNAPPT YEAR...

Puss

M said...

plocka med dig någon från kontoret, helst en engelsk/georgisktalande person och be denne säga - ta bort ont inte tand!
Kram

Smulan said...

äsch. Var inte en sådan mes nu. Svep fulsprit och riv ut skiten. det gör tydligen asont var i världen du än befinner dig.
En kompis var hemma och tyckte att det var sådana bra dissections-videor jag kollade på hela tiden. Vilken duktig student jag var som pluggade så flitigt.
Skämdes för mycket för att berätta att det var säsong tre av NCIS...