Språklektion och semeldag

Igår var det semeldagen (även känd som fettisdagen eller Mardi Gras) och i brist på semlor firade jag med ryskalektion och sedan rejäl barrunda med vad som bara kan vara den enda manliga nannyn i södra Kaukasus och hans vänner. Okonventionellt och otippat? You bet yah, men kul. Saknade dock semlor och hoppas att ni som har tillgång till denna kalorifest åt för mig också.

Det har förekommit kommentarer om det georgiska språket, vars skönhet vissa inte har vett att uppskatta, och då jag är en total språknörd - en sida av min personlighet som jag omfamnar och vårdar- så tänkte jag berätta lite mer om det vackra och melodiska språket georgiska.

När Gud hade skapat världen och alla olika folk så började han dela ut länder till dem. Italienarna fick Italien, ryssarna Ryssland och indianerna Amerika (uppenbarligen som en del i ett elakt skämt). Men georgierna hade varit ute och druckit kvällen innan och kom för sent till mötet. När de väl ramlade in kring halv 5 på eftermiddagen så var de bakfulla och alla länder var slut. Men Gud såg att de var ett så godhjärtat och vänligt folk - trots sina alkoholvanor - att ha tog dem åt sidan och sa: Jag har sparat en liten del av jorden som jag ville ha för mig själv. Det är den vackraste delen av planeten, för den har allt. Skog, hav, berg, sjöar, öken, floder, ja, allt man kan tänka sig. Men ni får det istället. Och så flyttade alla georgier in i Georgien, Guds plats på jorden. Så fick jag Georgiens skapelse berättad för mig av en kompis. Hur mycket sanning som ligger i det får ni själva avgöra, men Georgien är ett väldigt gammalt land med en rikt berättartradition och det avspeglas i språket.

Namnet Georgien kommer antagligen från det gamla grekiska ordet för jordbrukare, men georgier kallar sitt eget språk för kartuli - karternas språk och sitt land för Sakartvelo - karternas land. Mycket talar för att det var till Georgien som Jason och hans argonauter kom för att söka efter det gyllene skinnet. Kommer ni ihåg hans brud Medea från Colchis? Colchis - Kartis. Medea var en georgisk kvinna, och de är onekligen vida omtalade för sin skönhet.

Georgiska tillhör den Kartvelianska språkfamiljen (som består av Georgiska, Mingerlian, Laz och Svan, de sista tre är alla språk som talas i avlägsna delar av georgien). Inget släktskap mellan georgiska och någon annan språkfamilj har kunnat förklaras på ett sätt som tillfredställer lingvister och det faktum att språken i granländerna Ryssland, Armenien och Azerbaijan är så fundamentalt olika Georgiska är något som fascinerar såväl lingvister och historiker.

Georgiska alfabetet har 33 bokstäver, varav 28 är konsonanter. Det alfabet som används idag är ca 1000 år gammalt och har inga versaler.

Georgiska skiljer inte heller på han/hon /det - men har ett verbsystem som är erkänt som ett av de mest komplexa bland världsspråken. En tysk lingvist skrev en gång om den georgiska grammatiken: Much arbitrariness prevails [...] such that no two grammarians agree with each other, not even on the main issues.

Även om det inte märks, så är georgiska ett väldigt fonotekiskt språk, och orden uttalas nästan exakt som de stavas, de enda gånger som man kan se något avvikelse från detta är att de ibland tillåter sig att ljuda in ett vokalljud i konsonantansamlingar som exempelvis i ordet mtsvrtneli [mte-svr-te- neli] tränare.

I vissa georgiska ord kan man tydligt läsa landets historia av invasioner och krig. Dila mshvidobisa som används som god morgon betyder ordagrant morgon av fred (och det är ju onekligen en god morgon om man vaknar och upptäcker att ens by inte är nedbränd). Gamarjoba betyder seger, men används som hej. Gargimarjos, må du vara segrande, används när man pratar om någons hälsa. Vilket egentligen är ganska logiskt.

Ok, det var allt för idag. Läs sidorna 123 – 235 tills imorgon och glöm inte provet på fredag.

Må ni vara segrande!