Verklighet och dikt

Verkligheten överträffar dikten. Detta är känt sedan länge och bekräftas bara ytterligare av den nya Nordkorea vs Finland incidenten, något som inte kan ses som annat än humor på högsta nivå. Efter att ha besökt Central Market här i helgen så kan jag inte annat än instämma, verkligheten är betydligt mer långsökt än vad fantasin någonsin kan åstadkomma.

Central market kan antingen ses som en orige i upplevelsestimuli eller, för att citera Family Guy: Pretty much offencive to all five senses [ursprungligen sagt angående Christina Aguliera, men det fungerar även här]. Innan man går dit bör man bestämma sig för vilket humör man är på, för antingen är det fruktansvärt jobbigt eller hur kul som helst. Jag bestämde mig för att ha roligt, trots att de blåst i det närmaste stormvindar och gav mig glatt in i den kakofoni som är Central market.

Marknaden ockuperar ett stycke land mellan tågstationen och en stor fotbollsstadium och tycks bestå i huvudsak av små bås sammanknutna av en konstruktion av bräder och presenning. Vissa delar ligger i hus, men marknaden tycks med tiden ha växt utanför husen och utvidgas, likt ett universum, ständigt över nya mark. Likt ett universum så flyttar alla beståndsdelar på sig. Bara för att du hittade till det där ståndet där de sålde kryddor för 1 timme sedan betyder det inte att det ligger kvar där nu. Det krävs övning och skicklighet för att ta sig runt på markanden, något jag snabbt drog slutsatsen att jag saknade, så jag tog ett bestämt tag i jackärmen på min ledsagare Otto, och vägrade resolut att släppa. På detta sätt, och ackompanjerad av den georgiska versionen av I am sailing gick vi runt och jag stirrade, till Ottos stora förtret, storögt på allt. Vi var egentligen där för att köpa ost, en speciell typ av ost, men när jag nu ändå var där så insisterade jag på att få se allt. Allt innebär allt från den lilla damen som sålde hamstrar i små burar till skor, kryddor, färsk fisk, hundar, mattor, möbler, smycken och antagligen atomsopor också. Det låter, det luktar, man får ducka under cyklar som hänger från taket, alla skriker och det är helt sjukt underbart. Nästa helg ska jag tillbaka för att försöka köpa en dammsugare. Det låter nog betydligt lättare än det kommer vara.

I söndags var jag på museum och frossade i georgisk historia, vilken är betydligt intressantare än vad man kan tro. Vi ledes runt bland föremål från 400 talet innan Kristus, vår guide nådde mig till midjan och det hade nog varit betydligt lättare att hoppa över henne än att gå runt henne. Hon frågade min kompis (som tolkade åt mig) varifrån jag var och när hon förstod att jag var svensk böjde hon sig fram och väste: I know you story. Var det ett hot? Jag vet inte, men jag var lite rädd för henne.

In other news, igår när jag gick hem så lade jag märket till att en av soptunnorna längs min gata brann. Eller, det var inte riktigt en soptunna, mer som en container. Och den brann ganska rejält. Men ingen tycktes bry sig. Vad säger man?
Excuse me, my hovercraft is full of eels and you trashcan seems to be on fire?