Wednesday, May 9, 2007

Fosterlandskriget, mässor och folkdans

Som någon form av bonus för att jag jobbat hela helgen så tog mina kollegor med mig på traditionell georgisk dansuppvisning igår. Men innan dess var det jobb som gällde.
Hela fredagen och lördagen var vi på mässa. Georgian Civil Society Fair är en mässa som egentligen är betydligt intressantare än namnet röjer. Tja, om man kan georgiska alltså. Mässan samlar aktörer från civilsamhället över hela Georgien under två dagar för att byta erfarenheter och bygga nätverk. Som en av de största och mest inflytelserika NGO:erna i landet var det självklart att UNAG skulle vara med. Varför de valde att stoppa den lätt förvirrade och mycket stappligt georgisktalande praktikanten i sitt utställningsbås två dagar i sträck däremot var ett mindre självklart beslut. Men på något sätt gick det ändå, min georgiska må vara bristfällig (ja, nej, jag förstår inte, slut sno kepsarna - de kostar 5 lari), men på någorlunda ryska och vad som i det närmaste kan liknas vid pidgin engelska tog jag mig igenom dagarna. På fredagen började den georgiska sommarsolen visa sitt efterlängtade ansikte och vi gladde os åt de kommande 6 varma månaderna. Under lördagen hade mässhallens växthuslika inredning renderat oss praktiskt taget suicidala i värmen och när kafeterian meddelade att de hade slut på allt från vatten till den där självlysande gröna läsken som man vet kommer ge en strupcancer så tvangs jag sitta på mina händer då förslaget att slå mig själv medvetslös med en kopia av FN stadgan verkade mer än lovligt lockande.

Men som belöning för detta spektakel fick jag följa med och titta på när den främsta danstruppen i landet, Rustavi, dansade sig igenom alla de olika regionerna i Georgien. Det var 2 timmar i en annan värld. Dansarna börjar med att virvla över den bergiga öknen i Adjara, män i gröna jackor och kvinnor som rörde sig likt ökenvindarna över scenen följdes sedan snabbt av de lekfulla Kindauris från Tbilisi, vagabonder som försörjde sig på att dansa och spexa, som dansade med vinflaskor på huvudet. Därifrån drogs vi upp längs bergen och ramlade rätt in i en patrull gränsvakter från Svan området som dansade längs gränsen och slogs för sitt folk. När lågorna från gaslamporna fick skuggorna av de 25 män som rörde sig i perfekt symmetri att dansa längs väggarna var det inte svårt att se hela armen framför sig. De mengreliska kvinnorna i sina långa vita särkar som kallade hem sina män från fälten, bondfolken från Batumi som snurrade så fort i sina danser att det var omöjligt att räkna hur många som var på scenen, mannen i svart och kvinnan i vitt som dansade den traditionella bröllopsdansen, allt vacker ackompanjerat av en 10-mannakör som sjöng a cappella så marken skakade. Jag spenderade dryga 2 timmar in en värld av svärd, trummor, krig, bländade skönhet och odödliga traditioner.

Georgien har genom historien varit ockuperat av så många olika makter och regimer att folket tillslut måste ha slutat bry sig. Men som ett resultat av denna osäkerhet på vad framtiden skulle föra med sig för styre har de hållit hårt i sina traditioner och i den mörka och andaktiskt stora salen lutande sig min georgiska kompis tätt intill och berättade vad alla danser handlade om. Jag frågade om jag också kunde få ett program att läsa om danserna i, men hon skrattade bara och sa: we know them by heart, all of them. Berättartraditioner, danser och musik är fortfarande oerhört viktigt i ett land som går med stormsteg mot en globaliserad framtid, men varken kan eller vill klippa trådarna till sitt förflutna.

För övrigt: idag är det allmän helgdag i Georgien (om man inte jobbar på UNA), det är nämligen Segerdagen. Idag besegrades alltså fascisterna och Sovjet vann Det Stora Fosterländska Kriget. För alla er som inte bott i postsovjetiska länder och alltså fortfarande tror att Andra Världskriget var ett flerfrontskrig så kan jag upplysa er om följande: Det Stora Fosterländska kriget började 1941 (innan dess kan det ha varit något mindre kiv i Europa, men inget att bry sig om, de ville säkert bara ha uppmärksamhet) och vanns av Sovjet den 9: e Maj 1945. Frågor på det?

2 comments:

m said...

verkar ganska självklart varför de satte dig i montern. en lätt förvirrad praktikant som försöker prata georgiska måste ju ha varit en publikmmagnet.

Susanna said...

JA, ÄNTLIGEN!! Som jag har väntat! Underbart nytt inlägg!